Har sett att det fortfarande kikar in folk här lite då och då så tänkte bara hinta om min aktiva blogg:
 
Här är lite bilder från vad som hänt i mitt liv den senaste tiden:
 
Min mamma dog sommaren 2012
 
Ett knappt år senare drabbades jag av MS
Min älskade katt blev så sjuk att vi var tvugna att avliva honom
 
 
Jag har gått ner 40 kilo
 
OCH 
 
Jag har gift mig
 
Jag hoppas på at se er på min aktiva blogg... Den är väldigt bra ;)

 

När jag sökte hjälp första gången så kom jag till en förvirrad AT läkare, som skyllde på min medicin mot psykisk ohälsa. Så jag slutade med den. 

 

Jag fick andra gången samma läkare som då sa att jag hade en synnedsättning på ena ögat. Detta kollades aldrig upp något mer. Men där emot kom man med ett förslag om att det kanske har med Folatbrist att göra.

 

Mådde bättre ett tag, men sen kom myrkrypningarna från helvetet. Jag sökte hjälp igen och denna gången kom jag till en ny läkare. Denna kvinnan ville inte alls lyssna på mig.

 

(Skrev lite om det för ett tag sedan. Ni kan läsa om det HÄR)

 

Hon såg mina ärr och frågade med en gång vad jag jobbade med. När jag sa att jag var sjukskriven frågade hon "För vad". Jag svarade enkelt att jag har vissa psykiska problem. Var på hon svarade att hon skulle kolla upp något i journalen. 

 

Efter det ville hon inte hjälpa mig mer. Utan då var allt psykiskt. Jag upplevde det som om jag var en ovälkommen liten skit som tog upp hennes värdefulla tid. Jag mådde så dåligt av hennes bemötande. Jag är till och med fortfarande rädd för att bli bemött så igen för det var så obehagligt.

 

 

 

I alla fall så har jag ju erfarenhet i att inte bli tagen på allvar då jag för ett par år sedan försökte få hjälp med mina knän som jag haft så ont i.. Det fick jag inte. Jag fick inte ens en tid på vårdcentralen utan de sa direkt i telefonen "De är nog bara lite psykiskt"

 

 

 

Så denna gången visste jag ju att de inte tar någon med psykisk ohälsa på allvar så jag sökte mig till akuten på Ryhov bara för att komma ifrån Råslätts vårdcentral. Där var de också rätt säkra på att det var ångest och än en gång fick jag en predikan om att ångest kan ändras bla bla bla...

 

Men den läkaren sa i alla fall att man kan göra en MR för att vara helt säkra. Men att det kommer förmodligen inte visa någonting. 

 

Men hon ville inte skriva remissen till det själv utan hänvisade mig till min vårdcentral. Så ännu en gång fick jag gå till vårdcentralen och efter det fick jag äntligen en remis till undersökningen.....

 



 

och de undersökningarna som jag tillslut fick göra visade att det INTE var ångest! Så stå på er om ni själva känner att det är något som inte står rätt till. Sök både andra, tredje och fjärde bedömningar om så behövs. Leta efter en läkare som verkligen lyssnar och förstår allt du säger.

 

 

 

Även om jag fick en del kommentarer om jag jag överdrev och kände av för mycket eller kommentarer som förklarade för mig att jag skulle lyssna på läkaren så är jag glad att det fanns de som trodde på mig och som gav mig styrka att fortsätta kämpa för att få en utredning

 

I mitt fall visade det sig vara Multipel Skleros och hade ni inte stått vid min sida och uppmuntrat mig till att söka hjälp om och om igen så hade det kanske inte upptäckts för ens långt mycket senare och gjort att jag hade fått ännu mer skador.

 

Så tack alla som stöttade mig!

 

 

/http://saramodigh.bloggplatsen.se

http://saramodigh.bloggplatsen.se/sida-2/,