En bit av mitt hjärta har dött.
Den döda biten har hårdnat och skaver i mitt bröst.
Det gör så ont. Jag  kan inte andas.
Varje andetag river ett hål i mitt bröst. Varje rörelse gugger köttsår i mitt hjärta.
Jag står inte ut.

Jag vil skrika och gråta. Jag vill må bra. Men samtidigt vill jag inte visa hur jag verkligen mår. Jag låssas att jag är glad och varje gång nån frågar hur allt är så säger jag att allt är bra, även om jag vill skrika av smärta.

Jag gråter och gråter.

i flera veckor har jag legat gråtandes på badrumsgolvet för att ingen ska se hur jag mår.

Jag håller på att bryta ihop. Jag vet inte hur mycket mer jag klarar.
Allt har börjat brista. Min fasad att allt är bra börjar falla.
Jag hatar mig själv för att jag mår som jag gör. Jag hatar mig själv för att jag inte änns kan låssas att alt är okej.
Jag hatar mig själv för att jag inte klarar av någonting.

Självskador

 

det finns många olika orsaker till att en depression uppkommer. Dessa olika faktorer samspelar i ett komplext nätverk och det är sällan man kan säga att en depression uppkommer på grund av en enda orsak.

Biologiska faktorer
Det finns olika signalsubstanser i hjärnan som påverkar vår sinnesstämning. Dessa är: noradrenalin, serotonin och dopamin. Vid en depression råder det obalans i dessa system. Noradrenalin påverkar vakenhet och pigghet. Det har även med känslor som rädsla och irritabilitet att göra, och upplevelsen av hur mycket energi vi har att tillgå. Dessutom påverkar det våra tankar och minne. Serotonin påverkar rädsla och ångest. Det inverkar också på aptiten, sexuallivet och de aggressiva känslorna. Serotonin tycks också påverka hur impulsiv en person är. Utmärkande för dopamin är att det reglerar upplevelsen av eufori, det vill säga lustkänsla. Sammantaget kan man säga att en balans i dessa signalsystem påverkar hur vi mår.

Med hjälp av nya metoderna för att studera hjärnan som utvecklas idag har man kunnat se till exempel att vid depression är många receptorer på hjärncellerna utbrända. Främre delen av vänster hjärnhalva tycks ha hamnat i ett slags utmattningstillstånd med kraftigt minskad aktivitet. Det går också att påvisa en volymminskning i den del av hjärnan som kallas hippocampus. En av orsakerna är sannolikt knuten till stresshormonet kortisol. Men man vet inte om kortisol dödar hjärnceller eller bara får dem att skrumpna tillfälligt. Idag vet vi också att hjärnan bildar nya hjärnceller livet ut, tvärtom mot vad man tidigare trodde. Med den här nya kunskapen suddas gränserna ut mellan så kallade fysiska och psykiska sjukdomar.

Ärftliga faktorer
Ärftliga faktorer har betydelse, men det innebär inte att tillvaron är förutbestämd. En del individer med en genetisk sårbarhet klarar sig trots fruktansvärda förhållanden. Andra kan insjukna utan att det verkar finnas någon ärftlighet i släkten. Hos enäggstvillingar där den ena tvillingen får depression är risken att den andra ska insjukna 50 - 60 procent. De har ärvt samma sårbarhet för depression, men de kan ha haft helt olika slags påfrestningar i livet.

Sjukdomar
Flera sjukdomar kan leda till depression. Det finns till exempel ett samband mellan ätstörningar och depression. En orsak är att svält vid ätstörningar leder till nedstämdhet och depression på grund av näringsbristen. Gravt överviktiga personer drabbas också av depression i högre utsträckning än andra.

Idag används begreppet utbrändhet flitigt, både i massmedia och i folkmun, dock kan man konstatera att många av de människor som söker vård för att de känner sig utbrända i själva verket med stor sannolikhet har en depression. Symtomen är i stora drag överensstämmande; man känner en enorm trötthet och livsglädjen är förlorad. Utbrändhet uppfattas dock inte som en psykiatrisk diagnos och är således inte behängt med lika mycket tabu och fördomar.

Ångestsjukdomar ger en ökad risk för att uppkomst av depression. Speciellt ångesttillstånd som begränsar en individs rörelsefrihet. Panikångest och agorafobi är exempel på sådana sjukdomar. När ångesten är mycket stark och ihållande så blir möjligheten att utföra roliga och stimulerande aktiviteter begränsade, vilket i sin tur ökar risken för nedstämdhet.

Yttre händelser
Starka känslomässiga händelser kan orsaka depressioner. En tredjedel av dem som har förlorat en nära anhörig får en depression omkring en månad senare, och 15 procent är fortfarande deprimerade ett år senare. Skilsmässa, egen eller nära anhörig sjukdom kan också orsaka depression.

Mellan 10 och 15 procent av alla nyförlösta kvinnor får någon form av depression som varar mer än två veckor. Av dessa utvecklar ungefär hälften en depression där behandling är nödvändig. Psykologiska och sociala faktorer, såsom de krav, plikter och ansvar som följer med moderskapet kan vara orsaken. Men biologiska faktorer kan också ha betydelse, till exempel de hormon-förändringar som uppträder efter en förlossning.

Stress, liksom för lite sömn under längre tid, kan utlösa en depression för den som har ett känsligt nervsystem. Ekonomiska problem, negativa händelser i arbetslivet, alltför höga krav eller understimulans, är liksom mobbning exempel på stressfaktorer som kan leda till en depression. Det som upplevs som stressande för en människa behöver inte vara det för en annan. För den som redan är känslomässigt utsatt kan även en till synes liten sak bli övermäktig. Naturligtvis är det också så att många till synes lättare påfrestningar som händer under en längre period kan samverka till att en depression uppkommer.