En bit av mitt hjärta har dött.
Den döda biten har hårdnat och skaver i mitt bröst.
Det gör så ont. Jag  kan inte andas.
Varje andetag river ett hål i mitt bröst. Varje rörelse gugger köttsår i mitt hjärta.
Jag står inte ut.

Jag vil skrika och gråta. Jag vill må bra. Men samtidigt vill jag inte visa hur jag verkligen mår. Jag låssas att jag är glad och varje gång nån frågar hur allt är så säger jag att allt är bra, även om jag vill skrika av smärta.

Jag gråter och gråter.

i flera veckor har jag legat gråtandes på badrumsgolvet för att ingen ska se hur jag mår.

Jag håller på att bryta ihop. Jag vet inte hur mycket mer jag klarar.
Allt har börjat brista. Min fasad att allt är bra börjar falla.
Jag hatar mig själv för att jag mår som jag gör. Jag hatar mig själv för att jag inte änns kan låssas att alt är okej.
Jag hatar mig själv för att jag inte klarar av någonting.