Det gör så jävla ont!

Jag vill bara skrika och gråta helatiden.

Jag vet inte va jag ska ta mej till.
Jag står inte ut.

Återfall igen dessutom.
Jag hatar mej själv..
Hatar Hatar Hatar mej.

Varför ska jag göra så när jag kommigt så långt?

Varför varför varför??



Jag hatar alla äckliga kännslor som bryter ner mej..

Varför kan jag inte lära mig att hantera dom?


Jag vet att jag ska känna ångesten å låta den gå igenom mej. Men jag kan inte låta bli att kämpa mot den..


Jag vill ju inte visa hur mycket ångest jag har, så jag håller tillbaks den tills de exploderar..



Jag vill verkligen ha hjälp. varför ska de va så jäkla långa köer..

ett års kö bara för att träffa sin egen läkare?!

De är helt sjukt..

å min psykolog kontakt är inte precis bra heller.. hon kommer hit en gång i veckan men de känns verkligen inte som att jag får yttra ett ord. de e bara hon som babblar helatiden..

å de e inte att hon berättar bra saker utan under ett möte upprepar hon samma saker 10-20 gånger och de e såå irriterande..


Jag vet faktiskt inte vem jag ska prata med..

De finns ingen som jag kan prata med.

ingen


inte en endaste människa som jag kan få prata me detta om..

Vet inte va jag ska göra..


Vill prata om de men vågar inte riktigt.
men de spelar ingen roll.
har ju som sagt ingen att prata med..

försöker skriva av min ångest här istället, men de funkar inte riktigt just nu..


Va ska jag ta mej till..

Hjälp mej, snälla nån hjälp mej..
De känns som mitt hjärta gått i tusen bitar..
Hur ska jag klara detta?

jag darrar i hela kroppen bara av att skriva detta..

min mage gör så ont och en hemsk kyla drar genom min kropp..

klarar inte av å skriva mer
Ja de kan man undra.

Jag litar verkligen inte på någon längre...

alla jag någonsin litat på har svikit mej. De gör så ont att inte kunna lita på dom man älskar.
men de känns som att om jag litar på dom kommer dom svika mej å de kommer bara göra ondare om jag har litat på dom när dom sviker mej.

de verkar va nån slags förbannelse över mej..


alltid ska de vara nåt eller någon som ska såra mej..

Har jag de inte jobbigt nog utan att ni ska svika mej?

har jag inte förtjänat att åtminstånde en enda människa kan vara snäll å behandla mej väl??


Jag vet allt alla bara är människor och att alla har kännslor.. men vafan kan ni någon
gång tänka på andras kännslor istället för på era egna??


varför ska alla förstöra de lilla jag har??



usch orkar fan inte mer..