Varför tas inte psykiska sjukdomar på samma sätt som somatiska?

Vad är de som gör att en psykisk sjukdom inte klassas på samma sätt som en fysisk?
En person med psykiska problem blir nästan aldrig tagen på alvar. MAn måste kämpa för att få nån hjälp över huvudtaget. Man blir alltid bemött av personer som anser att psykiska sjukdomar inte är riktiga sjukdomar.
Många tror sig veta att psykiska sjukdomar inte finns utan att de igentligen bara är svaga och lata personer som vill leva på bidrag.

Jag är så trött på alla dessa attityder och fördommar. Psykiska sjukdomar är lika verkliga som fysiska. Bara den skillnaden att forskarna inte ännu hittat anledningen till att vissa personer drabbas av psykisk ohälsa.

Varför ska inte folk med psykiska problem ha rätt till samma hjälp som personer med fysiska?

Ta bara exemplet på den unga killen som dog för att han inte fick nån ambulans. Anledningen till att han inte fick nån ambulans var ju för att personen han pratade med trode han hade en panik attack.  Varför ska inte personer som drabbas av en akut psykisk åkoma ha rätt till en ambulans? 

Ja menar en panik attack eller psykos eller liknande kan ju vara väldigt traumatiska och ofta kan de behövas akut hjälp. Och de vore ju mycket bättre för den sjuka individen att få bli hämtad av en ambulans än av en polis.
Man har ju lixom inte begått ett brott. Man är SJUK!

 
Idag har jag två punkter som jag vill ta upp gällande självskadande.

det första är att Självskador finns i många former. Det mest kända har väl ändå blivit att skära sig.
Så fort man säger självskador tänker man på skärsår. Men sanningen är den att självskador är så mycket mer.
Självskador är ALLT som en person som mår dåligt kan tänkas göra för att dämpa tex ångest, som kan skada den personen.
Självskador kan lätt utvecklas till ett beroende så därför måste man komma ihåg att de fins andra självskador än skärningar. Det känns som att andra självskador förbises.



Det andra som jag vill ta upp är att jag många gånger sett hur unga tjejer som mår dåligt och har ett självskadebeteende i form av skärningar/ rispningar får kommentarer om att deras självskador inte är tillräkliga.

Detta gör mig riktigt förbannad. Vem har mage att säga något sådant? "Du skadar dig inte så alvarligt därför mår du inte dåligt på riktigt"
Bara de faktum att en person faktiskt har skadat sig själv borde väl räcka för att inse att någonting är fel och att den personen mår dåligt?

Jag har stött på denna attityden innom psykiatrin åxo tyvärr. Sjär man sig inte djupt så är de inte så farligt. Dom verkar tro att ju värre man skadar sig desto sjukare är man. Visst de kanske ligger lite sanning i det. Men troligare är de så att ju värre man självskadar destå längre har man vart sjuk och har förmodligen haft sitt destruktiva beteende längre.

Jag tycker verkligen att man inte ska ta lätt på nån form av självskadande. oavsätt stroleken på skadan så är problemen igrunden samma.

Fixa problemen innan självskadandet blir ett beroende!
Inga självskador är för små!!!
åh har vart sjuk sen förra helgen.
Är riktigt trött på detta nu. Fått nått eländigt virus som satt sig i mina lungor.
Jar skit ont att andas. hoppas verkligen jag blir frisk till helgen. Skulle ju på påskgrejs dåå ju..

Aja har iallafall fått en hostmedicin som smakar äckelpäckel med alkohol. inte kul.

måste dricka skiten i 10 dagar 3 gånger om dagen..  aja jag lever iallafall..