Min historia
Mitt självskadebeteende startade för väldigt länge sedan. De började med små saker som man gjorde instinktivt
som tex att knyta händerna hårt så naglarna skar in i handflatorna och då lärde jag mej att smärtan gjorde att jag fick lite kontroll över min ångest.
under många år växte både min ångest och mitt destruktiva beteende. när jag va runt 13 år började jag sticka mig med nålar, riva mig med nagelsaxar glasbitar och andra vassa saker. när jag va runt 15 år hade jag hela kroppen täckt av rispor och jag hade åxo lärt mej att pilla ut rakblad ur rakhyvlar. ju mer min ångest växte genom åren destå mer självskador "behövde jag" för att orka med.
så genom åren blev risporna till sår som blev till djupare sår och sedan ännu djupare.
När jag blev sjukskriven bestämde jag mej för att nu ska jag kämpa för att bli av med mitt självskadebeteende.
De har nu gått 2 år och jag kan nästan kalla mig fri. Jag har haft ett par återfall och tankarna finns där fortfarande. MEn mina armar har nu ärr istället för sår.
