Solskenshistorier

Vill ni dela med er av er solskenshistoria?

Josefin

Hej!

jag heter Josefin och är 16 år.

jag började skada mig själv när jag gick i femman om jag minns rätt. 

Kommer inte ihåg varför, men jag kommer ihåg att det fanns i tanken och att det sen blev en frestelse för mig.

Till slut mådde jag så dåligt att jag tog en rakhyvel och drog över handleden så att bladen skärde in i huden.

jag tryckte också bladen så hårt jag kunde och drog långsamt så att bladen gick in i huden.

jag kommer ihåg den underbara känslan jag fick när jag såg blodet komma, när jag kände den svidande känslan.

Och så höll jag på ett tag. Till och från.

Men sen blev det värre och värre och jag började även slå mig själv med min plattång, hårtork m.m. 

I åttan mådde jag sämre och plockade även isär rakyveln för att få enbart bladet.

och så höll jag på ett tag.

Men iår, den 10 februari blev jag tillsammans med världens bästa kille, som alltid finns för mig.

I mars iår började jag gå till Bup. Min kille fick mig att sluta skära mig och slå mig i maj iår!

jag mådde bra hela mitt sommarlov, men nu mår jg skit igen, nästan sämre äv vad jag har gjort förut.

Och jag har börjat slå mig själv. har spraydeo som jag håller nån millimeter ifrån huden och sprutar tills huden 

till det fryser och jag inte har någon känsel kvar. 

Jag gör allt för att undvika att skära mig, När jag mår så dåligt att inte klarar av att ha någonting i mig längre brukar 

jag slå min knytnäve i betongväggen, golven, slå mig själv i huvudet.

Men nu har jag börjat igen med att rista med en nål i stället för att skära, men om jag har otur kommer jag antagligen börja med det igen..

Jag har den turen att mina sår har läkt så fint så den knappt syns. Det är inga stora ärr jag har, men det är ifrån när jag har skärt mig. 

Men jag vill inte skära mig, jag vill inte va fast i ett sånt här beteende!

Jag ska klara mig ur det!

Mvh, Josefin

(det som syns tydligast, är det som jag gjorde nyligen. Det andra syns knappt)

Hej josefin, jag berördes verkligen av ditt inlägg. Jag hoppas att du mår bättre nu och att du fortsätter att kämpa. Varma kramar från mig