***
jag började skära mej vid 12 års ålder gömde de för mina föreldrar gick med långärmat hela tiden vid 13 års ålder börja jag sniffa lim och tog alla tabletter jag kom åt skrev självmordsbrev tänkte hänga mej själv nere i källaren men nått stoppade mej nått inom mej sa nej det gick ett år jag vart 14 och hade fortfarande drogmissbruk då gick jag på en fest söp mej så full jag kunde gick och drack ur anndras spritglas tog morfin och drack lite mera sen gick jag ut och rökte på pappa kom och hämta mej kl 3 på natten och jag grät och stank sprit då efter den festen fick dom reda på mitt drogmissbruk och tog kontakt med bup jag fick prata med en psykolog och en socionom sen med en läkare och jag fick göra ett adhd test och dom konstaterade sen att jag hade ADD jag gick och fick olika mediciner i 4 år tills jag vart akut tvångsinlagd jag hade i 4 år bara legat i min säng och sovit till kl 6 på kvällen setat vid datorn druckit tee och rökt, jag åt knappt nått fick utbrott på kvällarna rakbladen var mej trogna hade med dom överallt hela min arm var uppskuren mina ben oxå när jag var inlagd på sluten vården på bup så kom dom fram till att jag hade inte ADD jag hade varit feldiagnoserad i 4 år dom kom fram till att jag hade Lindrig Mental Retaration, alltså jag är 50 % handikappad då rasa hela världen för mej jag gick in i mej själv prata inte med nån låg inne i mitt rum på sluten vården hela tiden så fort dom försökte få upp mej så vägra jag, jag låg bara i min säng och grät och hade smugglat in rakblad på avdelningen, fick nya mediciner starka mediciner, så jag skulle kunna sova men det hjälpte inte, sen så vart jag utskriven och jag mådde si sådär i ett halvår sen rasa allt igen jag skrek åt mina föreldrar vägra ta min medicin och vart inskriven på bups sluten vård igen, jag slogs mot mitt liv, fick en ny medicin theralen och zoloft vart utskriven därifrån, sen efter de så fick jag gå till öppen vården och prata med en läkare som konstarerade att jag är psykotisk fick risperdal och nozinan utskrivet och jag kunde knappt prata när jag fick dom medicinerna kunde knappt gå en morgon låg jag ner och bara skaka
det här är min verklighet inte en saga och jag slåss och väntar på att få bli frisk
vad hemskt det är att läsa hur dåligt andra mår och hur dåligt dom har behandlats. Jag har själv skärt mig pga familj, ex och vänner. Jag har inte mycket ärr , men dom syns och dom påminner hela tiden. Jag har lyckats att sluta, det var nog år sen jag skar mig senast. Jag vet att, om jag börjar igen, så kommer min kille inte vilja ha mig längre, och ingen annan kille heller. Dom vill inte ha en tjej som skär sig. Jag mår inte bra i nuläget, eller det är helt okej, men jag kan kontrollera mig.
Hej Sarah. Va tråkigt att höra att du inte mår bra. Men otroligt bra att du inte självskadar. Vad har du för taktik för att stå imot lusten att skada?
Hej, jag heter tuva. & jag höll också på med att skära mig, det var dock ett tag sen. Men jag fick hjälp.
sjönt att höra att du också mår helt okej!
Jag tycker att det är rätt modigt att det är så många som vågar dela med sig om något så känsligt. Speciellt där det verkligen fokuseras på detta problem, jag kanske också kan göra det i framtid men just nu så håller jag nog mig mer till mina osammanhängande blogginlägg.
Ja dom är verkligen jättemodiga och starka som vågar gå ut med att dom haft problem med självskador.
Alla dessa ursäkta mig, jävla diagnoser som ställer till det, läkare som uttalar sig när de inte borde och ger mediciner som är så starka att det är svårt att veta om biverkningarna gör en person som redan mår dåligt bättre? Jag hoppas verkligen du får den hjälp du behöver, få lätta ditt hjärta och träffa en bra psykolog/kurator som kan hjälpa dig sortera dina tankar och få dig att ta dig ur psykiatrins hårda grepp.
