Idag har det gått ett helt år sedan jag senast skadade mig själv. Det känns helt otroligt. Det har verkligen kännts som om denna dagen aldrig skulle komma.
Jag har så många gånger fallit tillbaka efter 6-7 månader. Men jag har alltid fortsatt att kämpa. De senaste dagarna har vart rätt tuffa. Härrom dagen satt jag med rakbladen i händerna, jag satt till och med med ett rakblad tryckt mot armen. Men jag kämpade och jag drog aldrig rakbladet över armen. Jag skadade mig inte och nu har jag nått ett år utan att självskada.
Det känns så bra. Jag har kämpat länge och hårt för att nå detta mål.
Jag har lärt mig att inte fly från mina kännslor. Jag har lärt mig att distrahera mig själv när ångesten är som värst. Men jag har även lärt mig att bara låta ångesten vara. Att känna den, notera och bekräfta min ångest utan att bli hysterisk över de kännslor jag har.
Det ända jag har svårt med är när ångesten blir riktigt stark eller om jag inte vet varför jag har ångest. Jag vill gärna förstå varifrån ångesten kommer så att man kanske kan göra nått åt det
