Sara Modigh

Ja då är det en ny månad igen.
Dock så har den inte börjat bra.
Jag förstår verkligen inte var all ångest kommer ifrån.
Det är så tungt i mitt bröst. Det är svårt att andas, det är jobbigt att tänka och hela kroppen känns som bly.
Jag vill bara skrika och gråta, men jag orkar inte. Har ingen kraft. Vill sova men ångesten har slagit sig ner och håller sig fast i ett järngrepp. Ett järngrepp som jag är för svag för att bryta loss.


Det känndes verkligen som jag skulle dö av ångest i natt. så vid två tiden gick jag ut och gungade på skolgården.
Jag brukar jöra det när jag har ångest om nätterna.
Dom har en sånn bra gunga som man kan ligga i. Och gungandet är lungnande på nått sätt. Borde skaffa en hängmatta eller nått.

Längtar efter värme också så jag inte dör av köld när jag gungar.