Sara Modigh

Ja, nu har jag hållt mig borta från självskadorna i sju månader.
 Det har vart tungt, svårt och kämpigt. Det tar mycket på krafterna att stå imot.
Men jag är glad att jag gör det. Jag vill ju inte leva resten av livet med ett självskadebeteende som jag inte har nån kontroll över.
Nu när jag börjar komma upp i så här lång tid som fri så hjälper det mig att fortsätta kämpa.
Varje gång jag känner de där behovet av att skada mig så tänker jag på dom månader som gått och hur onödigt de skulle vara att kasta bort all den kampen.

Jag önskar dock att de fans något som kunde dämpa all min ångest. Hade en riktigt jobbig dag i går med panikatacker som jag verkligen inte har den minsta aning om varför jag fick. Antar att de bara bubblade över.
Har så länge stängt in all ångest att de förmodligen blev för fullt för att jag skulle klara av att hålla tilbaka det mer.
låg och krampade i soffan och trodde jag skulle dö av smärtan i bröstet.
Kändes verkligen som om järnhänder grep tag om mitt hjärta och vred sönder det. samtidigt som en otrolig tyngd lades över hela mitt bröst så jag inte kunde andas.

Det är verkligen hemskt med panikatacker.