Ligger och tänker tilbaka på tiden då jag gick i skolan.
Tänker tillbaka på hur missförstådd jag blev.
Ingen förstod att vardagliga saker som att ta sig till skolan kunde vara som att kämpa sig igenom ett krig för mig.
Ingen tog mina problem på alvar. Alla bara sa åt mig att "skärpa mig".
Det är fortfarande jobbigt att se tillbaka på den tiden. Speciellt eftersom jag vet att rektorn fortfarande bara ser mig som ett problembarn som bara behöver skärpa till sig..
Tänk om jag hade fått mina diagnoser tidiigar. då hade jag kanske kunnat få den hjälp jag behövde.
Hur hade mitt liv sett ut i dag om jag hade fått gå i en skola med lärare som var utbildade i att hjälpa barn med psykiska problem?
I hela mitt liv har jag haft problem. men det har aldrig vart någon som trott på det. Och att inte bli trodd på så lång tid har gett mig en otrolig osäkerhet. Det var många gånger som jag tvivlade på mina egna kännslor. Jag tänkte att de jag kände kanske var nnormalt? att jag bara var känslig? Men om alla hade dessa handikapande känslor som lamslog mig i skräck och ångest, hur kom de sig då att de bara var jag som inte kunde hantera dom?
Nä usch även än i dag kan jag känna osäkerheten fast jag har fått svar på varför jag mår som jag gör.
Tänker tillbaka på hur missförstådd jag blev.
Ingen förstod att vardagliga saker som att ta sig till skolan kunde vara som att kämpa sig igenom ett krig för mig.
Ingen tog mina problem på alvar. Alla bara sa åt mig att "skärpa mig".
Det är fortfarande jobbigt att se tillbaka på den tiden. Speciellt eftersom jag vet att rektorn fortfarande bara ser mig som ett problembarn som bara behöver skärpa till sig..
Tänk om jag hade fått mina diagnoser tidiigar. då hade jag kanske kunnat få den hjälp jag behövde.
Hur hade mitt liv sett ut i dag om jag hade fått gå i en skola med lärare som var utbildade i att hjälpa barn med psykiska problem?
I hela mitt liv har jag haft problem. men det har aldrig vart någon som trott på det. Och att inte bli trodd på så lång tid har gett mig en otrolig osäkerhet. Det var många gånger som jag tvivlade på mina egna kännslor. Jag tänkte att de jag kände kanske var nnormalt? att jag bara var känslig? Men om alla hade dessa handikapande känslor som lamslog mig i skräck och ångest, hur kom de sig då att de bara var jag som inte kunde hantera dom?
Nä usch även än i dag kan jag känna osäkerheten fast jag har fått svar på varför jag mår som jag gör.
2 kommentarer
Mimmi
28 Jun 2011 10:48
Hej!
Min mamma har ADD och detta inlägg läste jag för min mamma och hon känner igen sig precis!
vill bara säga att jag gillar din blogg jätte jätte mycket! :)
Ingela Johnsson
23 Nov 2011 00:03
Känner såååå mycket igen mig, är idag 38 år gammal men pga att jag blev behandlad fruktansvärt hemma å dom på skolan aldrig såg hur jag led mig igenom skolan med mobbning å psykiska problem så lider jag av dom även idag me dåligt självförtroende å fruktansvärd självkänsla. Tack för att jag fick kommentera detta. Maila mig gärna :)
Kommentera