Har återigen misslyckats.

Efter veckor av otroligt mycket ångest och depression som till sist blev för mycket hamlade jag åter i självskadeträsket.
Dom senaste veckorna har vart extremt jobbiga. Det har vart mer ångest än vanligt och tillsist blev ångesten så handikappande att jag knappt klarade av att göra någonting.
Jag är så arg på mig själv för att jag inte klarade av att ta mig ur ångesten innan det lede till destruktivahandlingar.

Åter igen så fick jag ett återfall. Dena gången efter nästan åtta månader utan att självskada mig.
Men men det är bara att fortsätta kämpa för att vara fri.
Jag får inte ge upp nu bara för att jag gjort ett snedsteg.

Nästa gång måste jag försöka be vårdjouren om hjälp.
De knepiga är ju att jag oftast tar mig ur ångesten själv eller så lättar ångesten av sig själv efter ett tag. och händer inte detta så är det oftast "försent" att ringa till akutpsyk eftersom mina tankar blivit för destruktiva. Istället för att tänka att jag ska be om hjälp så tänker jag bara på hur jag ska få ångesten att lätta. Vilket för mig alltid vart via självskador.

Tänk va underbart de vore om man levde i en magisk värld där ångesten faktiskt gick att få bort med hjälp av medeciner..

usch, jag är så jäkla besviken. och jag känner mig så jävla övergiven.
De e lixom "här har du en diagnos, tack och hej nu får du klara dig bäst du vill"

hur acceptabelt hade de vart att en cancersjuk fick höra  "ja du har den här , den här och den här cancern och du borde äta dessa medeciner mot det, men jag tänker inte skriva ut dom åt dig utan de får nån annan göra"
Och sen försöker den sjuka få en tid hos sin egna läkare men inte ett skit händer.

Detta är sånnt som bara blir acceptabelt när de gäller psykiskt sjuka. Man blir så jävla mobbad av psykvården.
Hur fan är de meningen att man ska bli frisk när man måste slåss för att få vård? när all energi måste gå åt till att söka hjälpen istället för att bli frisk.

Dessutom utöver detta så har man alla krav på sig att bli frisk så fort som möjligt.

Gaahhhhh.. Hat mot allt!


Aja iallafall. spenderade gårdagen på akuten och psykskiten.

åkte in och sydde efter mitt återfall. Läkaren som sydde mig ville då skicka mig till psyk för han hade som princip att göra de om nån självskadat. Jävla idiotiskt. om jag någonsin självskadar igen kommer jag då inte åka in och sy igen.

visst jag förstår läkaren. Om nån är självmordsbenägen så borde man kanske in på psyket. MEN de är skillnad på att bara självmordsbenägen och att ha självskadat.

I vilket fall som hellst så fick jag sitta i 3 timmar efter att jag var färdig på akuten och vänta på att få prata med läkaren från psyk.
De första läkaren där frågar är "vad vill du att vi ska hjälpa dig med?" Ja va ska man svara på det? Jag ville inte hit och de finns ingen ni kan göra! Så vida ni inte kan få min läkare att ta tummen ur röven och få honom att ge mig min medecin. Men de kan dom ju förstårs inte!

pratade med läkaren i typ 5minuter och sen fick jag åka hem. Onödigt att jag änns skulle behöva gå dit!

aja. vårdjouren ska ringa mig och kolla läget i ett par veckor framöver och så får vi hoppas att jag börjar må bättre.


2 kommentarer

Susanna

06 Apr 2011 14:39

Så tråkigt att höra Sara, hoppas att du mår lite bättre just nu än vad du gjorde då.

Nu gäller det att fortsätta kämpa, som du är så duktig på.

Men sjukvården, den blir jag också galen på!

Har väntat i 2 månader på att värnamo sjukhus ska höra av sig till mig. Men icke. Ingenting!

Då har ändå läkare från ryhov ringt dem ett par gånger. morr

Skickar en massa styrkekramar till dig!

Amanda

06 Apr 2011 15:32

Tycker inte alls att du har misslyckats,du självskadade inte på 8 månader,kom ihåg det,8 månader är väldigt lång tid och jag tycker det är jätte starkt av dig att ha klarat det. :)

Kommentera

Publiceras ej