Sara Modigh

En amerikansk forskare har funnit en gen, som styr tron på Gud. Genen har sannolikt varit en fördel i evolutionen, då den hjälper oss att inse vår egen dödlighet och rustar oss för att skapa harmoniska samhällen.

Kanske är våra andliga tankar och föreställningar om Gud bara ett resultat av kemiska reaktioner i hjärnan.
Det menar den amerikanske genetikern Dean Hamer, som har lokaliserat en specifik gen, som verkar bidra till att reglera dessa processer.

 Bland människor som har en särskild version av genen kommer man att finna många religiösa personer, medan tron är mindre uttalad hos dem som har en annan gentyp. Den växelspak som kan ställas så att vi blir mer eller mindre andliga är enligt Deam Hamer genen VMAT2.
Hamer arbetar vid det amerikanska institutet för cancerforskning i Maryland, och det var detta arbete som ledde till den nya upptäckten.
Dean Hamer var i färd med att göra en undersökning om människors rökvanor och beroende och hade delat ut ett frågeformulär till över tusen försökspersoner.
 En del av frågorna handlade om andlighet och berörde försökspersonernas tendens att förlora sig i ögonblicket, känna sig som ett med universum och låta sig fascineras av mystiska och oförklarliga saker. Som ett litet sidoprojekt rangordnade Hamer försökspersonerna efter hur många poäng de fick på de andliga frågorna härom, och därefter jämförde han deras genetiska bakgrund.
Jämförelsen var begränsad till nio gener, som alla är involverade i att reglera mängden av de signalsubstanser i hjärnan som kallas monoaminer. Gud finns i flera gener
Den genetiska undersökningen visade att försökspersoner med en viss version av VMAT2-genen ofta var starkt religiösa, medan de som var mindre starka i tron hade en annan version.
 Det tyder på att genen på ett eller annat sätt bidrar till att avgöra hur andligt lagda vi är.
Dean Hamer förväntar sig dock inte att VMAT2-genen är den enda ”Gudsgenen” – det finns otvivelaktigt flera.
De allra flesta gener samarbetar nämligen, och det är väldigt sällsynt att en enda gen räcker för att ge en helt ny egenskap. Det är inte så svårt att förställa sig hur VMAT2-genen, genom att påverka mängden signalsubstans i hjärnan, kan ha inflytande på hur andligt sinnade vi är.
Även om det finns många definitioner på andlighet, handlar det i hög grad om att kunna släppa tankarna och känslorna fria, så att man inte längre är bunden av det strängt logiska utan kan se omvärlden på nya sätt.
 Den grupp av signalsubstanser som kontrolleras av VMAT2- genen omfattar bland annat serotonin och dopamin. Serotonin är involverat i tillstånd som nervositet, stress och depressioner, medan dopamin är hjärnans belöningssubstans.
Den frisätts, när vi till exempel får beröm för en väl utförd uppgift eller tillfredställer kroppens behov genom att äta oss mätta.
Det kan ge en närmast extatisk lyckokänsla. Många narkotiska och medvetandepåverkande ämnen, som kokain, amfetamin och LSD, verkar också genom att förändra mängden dopamin och serotonin i hjärnan.
 Under ett rus upplever man föreställningar, som påminner om andliga upplevelser. Det är därför naturligt att en gen som bidrar till att kontrollera dessa ämnen kan ha stort inflytande över hur andligt inriktade vi är.
 En del forskare menar till och med att Gud bara är en illusion i hjärnan, men denna diskussion avvisar Dean Hamer med orden ”Om Gud finns, så finns han. Att veta vilka ämnen i hjärnan som är involverade i att inse det ändrar inte något av detta faktum.”
Genetikern understryker också att det är stor skillnad mellan andlighet och religion.
Andlighet är en känsla eller ett andligt tillstånd, medan religion är ett regelverk för hur de andliga känslorna skall hanteras. Som Hamer uttrycker det, så är andlighet något strängt personligt, medan religion är en kollektiv institution.
Det betyder också att även om man har den genetiska bakgrunden för att vara ”andlig”, så är det inte säkert att man använder den till att utöva en religion eller tro på en gud.
Undersökningen visade även att det bland försökspersonerna med stark andlig inriktning och den därtill knutna versionen av VMAT2-genen fanns flera som inte tillhörde något trossamfund och inte såg sig själva som religiösa.
 Dock gäller att om man har den särskilda ”andliga upplagan” av genen är det stor sannolikhet för att man är religiös och tror på Gud.
Dean Hamer menar även att genen spelar en stor roll i många religioner.
Till exempel tror han att personer som Jesus, Buddha och Mohammed haft den särskilda versionen av genen. Oavsett vad man anser om religion, kan det finnas många goda anledningar till att vi genetiskt är disponerade att tro på en gud.
Religion ger människor något att enas kring, och det kan ha varit avgörande för människans förmåga att fungera i fredlig samexistens.
Religion utövas ofta i gemenskap, där man samlas för rituella handlingar. Det kan ha inneburit att den speciella versionen av VMAT2-genen har odlats fram genom evolutionen, för att den gav våra förfäder en fördel – religion och andlighet enade samhället och gjorde det stabilare.
Från den gemensamma tron är det sedan inte långt till ett världsligt regelverk, som har lett till ordning och trygghet, som i sin tur har gjort det lättare att överleva. Därmed har de troende fått en evolutionär fördel i förhållande till dem som inte har haft den rätta genetiska bakgrunden. På detta sätt har personer med den särskilda upplagan av VMAT2- genen valts ut från generation till generation genom naturlig selektion, så att genen har bevarats i en stor del av befolkningen ända fram till våra dagar.
Döden lättare att bära Genen och förmågan att tro på Gud har säkert varit en fördel, då människans hjärna utvecklades och gav oss ett medvetande, som bland annat fick oss att börja grubbla över livet och döden. Vissheten om vår egen död kan sägas vara det pris vi betalar för vår höga intelligens, och det har tvivelsutan varit lättare att betala, när man kunnat luta sig mot en gud och tron på ett liv efter döden. Det är också anmärkningsvärt att religionen finns utbredd i alla mänskliga kulturer, även hos primitiva stamfolk, som har levt i djup isolering. Det är i sig själv ett gott argument för att spiritualitet och tro ligger förankrade i våra gener.




www.illvet.se